..att jag var katt. <3

..när man lämnar garderoben öppen i en sekund.

Tio kilo katthår på alla kläder, men samtidigt är de ju väldigt söta båda två. :P

Japp, våra så pälsisar fyller år på rad. Idag blir Peschen 4 år!! 
Som tur är så växer han inte längre i alla fall. ;) 

Idag sak Peschen så massa av favoritgodisen och extra mys. :)

Ja, idag har vi en liten flicka här hemma som fyller 1 år! 
Det ska bli extra mycket mys här hemma idag och godis ikväll till storflickan. :) 

Såhär gott är det i soffan idag. :) 

Idag får Peschen stiga fram i strålkastar ljuset.

Första bilden är en av mina favorit bilder sedan han var liten, han  hade jätte stora öron, långa ben och lång svans till en yttepytte kropp. Hihi.. 

När jag var upp till mamma och pappa fixade syster ett redigeringsprogram till mig på datorn. Väldigt roligt och enkelt måste jag säga. 

Först ut blir Mirapiran. 

Just nu är det mys i soffan med herr katt. Här ska jag nog spendera dagen fram till 4 tiden.

Då ska jag iväg till gymmet och ladda inför en hel eftermiddag/kväll med massa tärning och härliga människor.

Gymmet firar 15 år idag så det blir nog mycket folk och riktigt roligt.

Här har det varit aktivitet på hög nivå nu på morgonen. 
Den bröjade lugnt och stilla med mys med katterna och frukost och nyhetsmorgon på TV:n.

Men sedan när jag skulle  lyfta upp Mira såg jag hennes sår på magen och fick panik. Det var HELT vätxefyllt. 

Såg inte illa ut annars, men uppsvällt och jag fick så klart panik. Min lilla prinsessa! 

Jag ringde upplysningen på blåstjärnan i Göteborg, eftersom veterinären här hemma inte hade öppen telefontid då. Hon på Blåstjärnan sa att jag verkligen borde komma in med henne, "det kan vara lugnt, men det kan ju även vara så att vi måste tömma såret".

Men åka till Göteborg nu, när Johan dessutom är på jobbet med bilen? 

Jag ringde Johan och efter lite om och men så beslutade vi oss för att jag bara skulle ta henne in till veterinären här i Vara utan att ringa dem.

Så Johan kom hem med bilen, jag fick skjutsa tillbaka honom till jobbet och sedan hem igen för att packa in Mira i buren och iväg till veterinären.
Jag som är så blödig och har så nära till tårarna jämt, hade så klart redan fällt en del vid det här laget.
Johan, som är lite tuffare än mig (det är ju inte så svårt i och för sig) sa bara att jag måste stå på mig och kräva hjälp även om de skulle hänvisa mig någon annanstans.

Men när jag kommer in till veterinären, torkat bort tårarna och går in i korideoren och ropar lite lätt efter någon. En sköterska kikar ut och jag säger bara "kan jag få hjälp..." och där, mitt i hjälp, så börjar jag stor gråta.

(ååååh, så typiskt mig) Men skäterskan var så otroligt snäll och vänlig. Hon kom direkt och vi fick komma in i ett undersökningsrum.
Jag förklarade snabbt att jag är överkänslig, men det är ju min bäbis och hän förstor såklart direkt. Hon tog ut Mira ur buren och såg lite på henne, hämtade sedan en leg. veterinär som sedan kollade henne ordentligt och de hjälpte mig så bra.

Lugna och trevliga och inte alls någon pik om att jag åkte in utan att jag hade någon tid. De var så otroligt vänliga, vilket så klart gör mig lugn och trygg.

Veterinären tyckte det kändes som att hon kan ha fått ett litet brock, men att det absolut inte är någon fara. Och eftersom tjejen är pigg, lekig och både äter och dricker så var det absolut ingen fara.
Han sa att hon inte behövde tömmas ur såret heller utan att det alltid brukar lägga sig självt.
Men det som gör att jag absolut kände mig trygg var att han ville att hon skulle komma in på tisdag igen bara så att han fick göra en koll på att det lägger sig som det ska.

Det kändes bra, att han bara inte säger "det är ingen fara, det lägger sig. hej då". Utan att vi ska in igen för att uppfölja det hela.

Just nu ligger min lilla tjej och sover. Det gör mamma lugn. :)
Men jag kommer nog ha stenkoll på henne under helgen om jag ser att hon beter sig konstigt eller slutar äta eller dricka.

Men nu ska jag försöka ta tag i dagen på andra sätt.
 

Jag kan inte annat än att älska den där ful/söta bilden på lilla sessan. 

För man måste ju lukta på ALLT, till och med kameran. *fniss*