Japp,  nu är vi redo! Alla stora saker är fixade inför bäbisens ankomst och förlossningsväskan är packad.

Det ligger till och med 2 st cola och ett paket bravokex i där om det skulle bli väldigt bråttom så vi inte hinner handla något att äta ens. ;-) Haha...

Igår var vi och hyrde babyskydd till bilen. Det var det absolut sista av de stora sakerna som vi vill ha fixat till vimmel hem från BB. Eller ja, utan babyskydd kommer vi inte ens hem från BB. ;-) 

Dock är jag väldigt kluven till hur snart jag egentligen till att bäbisen ska komma. Jag vill ha den lilla med mig här och nu, få veta vem det är som ligger där inne. Men samtidigt är det så mycket mer praktiskt att ha den lille i magen 2 -3 veckor till, tills flytten är klar. Så vi hinner få iväg säng och katter till huset innan vi ska till förlossningen. 

Inte för att jag kan hjälpa till och bära så mycket, men det säger ju sig självt att det är smidigare med en Malin som har 2 händer fria till att öppna dörrar och sånt, än en Malin med bäbis i famnen och som (förmodligen) knappt kan gå. :-P 

Men hur det än blir är det mycket att längta till just nu. 

Varje dag kan jag packa ner mer grejer och Johan åker iväg med det till huset och varje dag händer det massor i huset. Om allt går som det ska så är badrummet färdigt i slutet på nästa vecka!!!! :-D 

Jag vill dessutom tacka för de fina kommentarerna jag fick i mitt inlägg om min morfar, de värmer ska ni veta. <3 

Just nu är jag mammaledig, eller rättare sagt så är jag graviditetsledig, utan bäbis.
Bäbisen är planerad till den 15 februari, så förmodligen kommer den lilla inte att komma förrän någon gång under februari. Det betyder att jag (förmodligen) har hela januari att gå ensam för mig själv även om jag allt märker av den lilla nu med.
Ja ni vet, ta sig upp ur soffan, vända sig i sängen, bocka sig ner för att ta upp något från golvet, ont och svullen i fötterna och benen, man märker ju att man gått upp en del i vikt och att magen tar plats. ;) 

Men i övrigt så mår jag väldigt bra ändå. 
Så det blir ju lätt att jag gör saker som folk kanske egentligen inte tycker att jag ska göra. Spacklar, slipar och målar i huset. (Just nu i en förådsgarderob.) Men det går ju i min egen takt. 

Jag tänkte mig i höstas att jag skulle ha så mycket tid över nu i januari men nu känner jag att tiden är knapp ändå. Huset tar ju mycket tid och tankar och planering. 
Jag är noga med att inte stressa över det, renoveringen blir klar när den blir klar, men det är klart att man aktivt måste jobba så att det blir klart med. 
Men eftersom vi renoverar ett badrum så är det en hel del arbete vi inte kan göra själva vilket gör att jag kan ta tag i "pappersarbetet". Se till att folk dyker upp när de ska, hålla koll på att sambon andas och inte tar sig vatten äver huvudet, bestämma kakel, klinker med mera.  

Men förmiddagen idag så är det bara bäbis förberedelser, tvätta små söta kläder och börja skriva en lista på vad vi ska ha med till sjukhuset. 

Någon som har denna erfarenhet? Vad var det bästa ni hade med till förlossningen, eller vad önskar ni att ni hade haft med? 
Det är ju svårt att veta innan hur förlossningen kommer att bli, så det kan nog alltid finnas något man glömmer bort att ta med. 
Men det är alltid intressant att höra vad andra hade med/ önskar att de hade. 

Vaknade idag och kände: "jag måste börja blogga igen"
Konstig känsla för jag har inte tänkt på det så mycket det senaste, har liksom haft en hel del annat att tänka på. 

    På lucia fick vi tillträde till vårt hus, jag och sambon, så vi har en hel del att renovera där just nu. Först och främst badrum och vårt sovrum, när det är klart är det inflytt som gäller och så fortsätter vi att småfixa under våren med de andra sovrummen med mera. 
Men så var det ju det där med denna också... 

Är i vecka 31 på bilden, har just gått in i v. 35 nu.   

Så det finns en liten tidspress med renoveringen om man säger så. Det är ju enklare att flytta med bäbisen i magen än utanför. 

Jag tror att blogglusten kom tillbaka när jag känner stress och press, har gjort så förr med. Det är en bra "terapi" att skriva av sig lite faktiskt. 

Och så är det ju väldigt roligt att dokumentera den här tiden när så mycket händer med. 

Jag har antagligen inga läsare kvar nu. Men det är smällar man får ta när man gör blogguppehåll.