Direktlänk till inlägg 22 november 2011
Jag har en rätt lång historik med blodsockerfall, det har på gått i många år nu.
Jag får flimmer för ögonen och blir snurrig åtminstone 1 gång varje vecka.
Idag fick jag en rätt ordentlig dropp, mitt i lunchrusningen på jobbet. Inte sådär jätte roligt.
Jag försökte bita ihop, gick undan lite snabbt huvudet lägre ner än hjärtat så jag fick blod till hjärnan och massa vatten.. Det hjälper oftast för mig. Så pass att jag kan återhämta mig och klara mig en liten stund till tills jag kan få i mig något att äta.
Men idag blev det bara värre och värre.
Till sist fick jag bara strunta i att det stod folk i kön och väntade på hjälp, jag var tvungen att hjälpa mig själv först.
Jag fick tag i en banan och satte mig bak i lagret sänkte ner huvudet mellan knäna och jag bokstavligt talat kände hur blodet försvann i mina hände och armar och jag blev iskall. Kollade på armarna och såg att de var kritvita.
Till slut fick jag i min bananen.
Jag var helst säker på att jag skulle svimma.
Man blir stressad när man hör dörrklockan plinga hela tiden och vet att man har en arbetskamrat där ensam vid spisen, så självklart satt jag inte tillräckligt länge för att bli bra.
Självklart måste jag stappla mig ut till köket och hjälpa, trots att det är suddigt för ögonen och jag mår riktigt, riktigt dåligt.
Min arbetskamrat kollar på mig och säger: "mår du inte bra, du är ju helt vit i ansiktet". Svar: nej...
Efter ca 15 minuter blir jag dock bättre. Men jag är fortfarande nu, i skrivande stund, slö i kroppen och lite gungig i huvudet.
Önskar jag kunde få en förklaring på varför jag blir såhär.
Jag äter regelbundet och varierat. Protein, grönsaker, kolhydrater och fett. Tar mina B12 tabletter som läkaren sagt åt mig. Och jag dricker mängder med vatten varje dag.
Funderar på att boka in ett läkarbesök om detta sker snart igen, lika våldsamt.
Ja, en liten snabbis hinner jag uppdatera er med. Det är en hel del att stå i just nu, framförallt med huset och flytten. Vi vill ju så gärna ha flyttat in i huset helt tills den lilla bestämmer sig för att komma ut. Det verkar som att badru...
Jag har tyvärr inte haft den bästa veckan denna vecka. Vill bara få ur mig lite känslor just nu. I måndags var det min 25 årsdag, en dag som borde vara härlig, rolig och positiv. Men tyvärr har min morfar, som varit sjuk i parkinsons...